Krutgubben

Krutgubben

Välkommen

Somliga människor behåller sina upplevelser för sig själva. Jag delar gärna med mig av mina och du får vara med på resan.

Hösten och vintern är lång, mörk och Kall - Gästblogg av Sylvia Stenfelt

GästbloggarPosted by Krutgubben 2010-11-04 13:36:44

Sylvia som gästbloggat tidigare har idag förärat oss med denna förträffliga blogg.

HÅLL TILL GODO

Tack o lov har vi ett antal helger, som inbjuder till samvaro, glädje, avkoppling...och gottis. Både i form av mat, dryck och sötsaker.

Många, som av olika anledningar känner sig oroade för hur det ska gå på den närmaste tidens alla halloweenmaskerader, adventsfester och julbord, tycker jag kan slappna av. Och njuta av livets guldkant, när den äntligen behagar dyka upp. Inte förbjuda, inte utesluta eller totalvägra. Bara för att man är rädd om formen man har, eller håller på att bygga upp.

Det kan tyckas lite nonchalant att tycka så, men faktum är att det man mest förbjuder sig och vägrar sin kropp och sina sinnen tenderar till slut att bli ett övermäktigt begär. Som man, naturligt nog, har svårt att bemästra till slut. Och det blir pannkaka av allt ihop.

Jag tänkte här komma med lite tips på hur man kan njuta av allt det goda under årets sista festligheter, men ändå bevara det man har lyckats åstadkomma - och kanske komma tillbaka till vardagen ännu piggare, starkare och fräschare. Och, för att vara ännu mer tydlig vill jag poängtera att det är så här JAG gör och inte att jag tycker att, så här ska DU göra. För, minns att alla har vi ett val. Valet är Ditt!

Är jag bjuden på en fest på kvällen brukar jag äta som jag brukar under dagen. Många "svälter sig" för att spara plats och kalorier till kvällens goda. Jag gör INTE så. Varför inte? Jo, för att jag är övertygad om att kommer jag hungrig till en fest, och kanske dessutom (eller troligtvis) har tränat ett bra pass innan, lär jag vara hungrigare än hungrigast. Då är det lätt att saker, som jag egentligen inte tycker är särskilt goda, slinker ner. Därför håller jag matordningen under dagen, kör mitt pass och återhämtningsmål, duschar, gör mig i ordning och kommer till festen lagom hungrig. Detta är inget svårt att göra, ruckar inte på några vardagliga rutiner och kan jag så kan du!

Adventsmys brukar innehålla en hel del kakor, småplock och glögg. Helt perfekt och underbart egentligen. Kakorna är inte svåra att låta bli. Se bara till att dagens mat är i magen innan festen. Småplocket, t ex ostfyllda fikon, baconlindade dadlar, kalamatioliver, små bitar av fin crisp med gorgonzolaost och hemlagad aprikos/fikonmarmelad och kryddiga blandade nötter är mumma och bra saker. Så, sikta in dig på det.

Glöggen är en sak för sig, och BÖR avnjutas i juletid. När annars dricker vi den? Passa på och njut en riktigt god glögg, eller ännu hellre glühwein, garnerad med apelsinskivor i vackra vinglas. Butikernas saftglögg lär inte vara god fler gånger...

Julbordet ska intagas och det är överbelamrat med mat - som om vi hade svultit i 40 dagar och aldrig skulle komma att äta mer. Hur ska man få ner allt och ändå må bra efteråt? Jag brukar tänka så här: hur äter jag en vanlig kväll hemma? Äter jag fyra, fem tallrikar mat på ett bräde? Nej! Och det gör inte du heller. Så varför ändra på det nu?

Min jultallrik består enbart av sådant jag tycker är riktigt, riktigt gott, det som jag inte äter till vardags och sånt som jag aldrig har smakat. Inget annat. Inget bröd, ingen potatis, inga köttbullar och inga korvar. Idag är det fest, och det ska märkas. Alltså lägger jag upp olika sillinläggningar, lax, skaldjur, kallskuret, någon lyxig paté och toppar med den godaste röran jag nånsin har smakat. Janssons frestelse och bruna bönor, tar jag gärna, om det finns. I övrigt är jag en obotlig garnityrtjuv! Sallader och grönsaker brukar lysa med sin frånvaro på julbord, men garnityret brukar vara fantastiskt. Alltså plockar jag till mig av det, som ska vara en smaragd för ögat, men som egentligen är mumma för min kropp.

Sen är jag behagligt mätt. Min kropp behöver inte mer mat. Jag äter inte mer än t ex onsdagkväll, och min kropp är inte annorlunda för att det är i juletid.

Efter jultallriken övergår jag till samtal med mina medgäster samtidigt som jag njuter av min desserttallrik bestående av goda ostar, vindruvor, nötter och kanske, eventuellt någon pepparkaka.

Jag skiljer på vardag och fest. Inte på så vis att när det är fest så frossar jag, utan jag väljer att äta och dricka sånt som känns extra lyxigt, lite dyrare, lite finare. Ett perfekt exempel jag kan dra är att många kan utan problem trycka i sig en 200 g Marabou chokladkaka, men skulle aldrig komma på tanken att äta samma mängd riktigt fin och dyr choklad...kvalitet framför kvantitet.

Kort sagt, passa på och njut av festligheterna, som snart knackar på dörren. Vi partajar och firar alldeles för lite!"



Se även tidigare gästbloggar på:
http://www.krutgubben.net/halsa.html


Over & out

  • Comments(0)//blogg.krutgubben.net/#post214

Livets vikt - Gästblogg av Margareta Smeds

GästbloggarPosted by Krutgubben 2010-10-10 19:45:41

Vår sjunde gästblogg är skriven av Margareta Smeds, en glad optimist med mottot: Ingenting är omöjligt det omöjliga tar bara lite längre tid!!

HÅLL TILL GODO

Så länge jag kan komma ihåg har jag alltid tyckt att jag varit tjock. Trots att jag från jag var 7år tills jag fick barn när jag var 20, tränat basket och de sista åren div 1 o 2 med träning 4ggr/v och matcher på helgerna.
Vad jag kan komma ihåg vägde jag 72kg med mina 178cm över havet.
Efter att ha fött två barn, pluggat till ingenjör, gått igenom en skilmässa och ytterligare ett nedbrytande förhållande stog vågen på 119kg(minst).



Jag började bearbeta mitt trasiga jag och av sorg, ingen sömn o långa promenader hittade jag mig själv igen och tappade 23kg.
Gick med i viktväktarna 2005 och fick hjälp med kost och tillsammans med vänner gick jag ner till 75kg som var min målvikt.
Men viktväktarnas koncept och den träning jag började med, aerobic, step up, core och power yoga, 2-5ggr/v, så stärkte jag upp kroppen men jag började också gå upp i vikt igen.

Under 2005 började jag träna längdskidor, areobic o löpning, flera pass i veckan och 2 långpass skidor/dag varje helg på vintern. Detta resulterade att jag gick upp ytterligare när träningen blev hårdare. Sen dess har vikten har pendlat mellan 80-85kg beroende på hur mycket jag tränat.

Varför triathon?
2005 var jag till Säter och såg EM i långdistans i triathlon. Jag tyckte det såg fantastiskt roligt ut och bestämde mig för att jag ville testa.
2006 var jag med i ett motions lopp i Hallstahammar och fick lite erfarenhet...kan man väl kalla det... en chock var nog vad det var. smiley

Ganska (helt) otränad för triathlon och med en vanlig city bike tog jag mig runt o var totat knäckt men det gav ändå mersmak... jag gillade utmaningen. smiley

Jag började träna cykel och löpning, jag har en tung kropps hydda och löpning har aldig varit min grej o cykel har jag aldrig hållt på med men 2007 körde jag återigen ett motions lopp även i år på en 18växlad citybike. Men jag tyckte det var kul och bestämde mig... jag skulle träna för att 2009 var med i svenska cupen. Jag köpte min racer under sommaren 2007.

Unden den här perioden testade jag många olika sätt för att gå ner i vikt eftersom den forfarande låg 80-85kg det var stenålderskost o endel annat som alla resulterade i att jag gick upp när jag gjorde detta.

Vintern 2008 var jag och åkte offpist... rasade och vred till mitt knä.
Smärtan gick över rätt fort och sommaren 2008 tränade jag för att köra Svenska cupen i triathlon 2009. På sensommaren 2008 skadade jag återigen mitt knä på en skogsmara och smärtan ville inte avta. Efter läkarbesök och magnetrönten blev det operation maj 2009, man hittade inget trasigt men cystor plockades ur knätet.

Smärtan gick inte över på hela sommaren men vid jul fick jag tag i en Sjukgymnast med rätt kunskap, han tejpade mitt knä, jag blev smärtfri och kunde göra de rehab övningar han gav mig. Idag är jag oftast smärtfri men nu vet jag att det inte är något fel så om jag kan träna med smärtan så är det bara att köra på.

2010
Träningen sen nyår har varit upptrappande. Jag har cyklat 2-6 mil 2-3ggr/v sprungit 3-12km 1-6ggr/v. Siming har det bara blivit under sommaren utomhus i vår lokala badsjö Långforsen. Sen några veckor tillbaka simmar jag nu 2dagr i veckan med Sala SS och det börjar ge bra resultat.
I sommar har jag startat i två motionslopp i triathlon mest för att se om jag håller och om jag förblir smärtfri under en sprint.

Vikt mässigt har jag under året hållt 78-84kg. Men jag har ju tränat mer och mer och har inte gjort några mat justeringar förräns lite före sommaren. Min syster håller på o utbildar sig till dietist och vi började titta på min kost och kaloriförbränning vid träning.
Kontentan blev... jag äter för lite och definitivt för lite fett. Efter att ha ändrat min kost något med att ta bort allt bröd och bara äta lite pasta och potatis äta mer nötter, avocado, keso, kesella osv kunde jag efter 2v börja se minskning på måtten och efter ytterliggande några veckor började vågen att röra sig. Dessutom har jag fått ytterligare hälsoeffekter genom att gå med i Joakim's godis och kaklöfte och det har naturligtvis oxå hjälp till nu de senaste 6v.

Jag har rotat bland viktväktar papper o hittade mina mått när jag började där så här har ni jämförelsen:

Vikt: som mest(vad jag vet) 119-> när jag började viktväktarna 96 -> idag 79kg
mått(cm):
Vad 47 idag 42
Lår 70 idag 60
Midja 101 idag 80
Byst 112 idag 99
Överarm 35 idag 33
Så jag har tappat 17kg och 68cm på de mätta ställena sen jag började på VV jag vågar inte ens gissa hur mycket det är de övriga 23kg som jag gick ner innan, men kortet nedan talar nog rätt mycket för sig självt...



Jag kommer Aldrig att bli så överviktig igen det Vet jag nu!!!
Min resa har varit lång men nu vet jag att jag har hela livet framför mig jag är stark och jag tänker ta vara på livet o göra roliga saker som jag mår bra av!!



Tack för att ni stöttar mig i min väg mot Svenska Cupen i Triathon sommaren 2011!!

Over & out

  • Comments(3)//blogg.krutgubben.net/#post187

Träna för livet - Gästblogg av Margarete Nudel

GästbloggarPosted by Krutgubben 2010-09-29 07:34:30
Dagen gästblogg är från Margarete Nuddel, som säger sig vara en träningstokig Stockholmare med mottot Det gäller att inte ge upp!

Håll till godo

”Om du inte börjar röra på dig så kommer du på sikt att hamna i rullstol alternativt måste du steloperera hela ryggen”.
Den schweiziske läkarens ord studsade mot mig och mina föräldrar. Framför oss hängde en röntgenbild på en helt förvriden ryggrad. Det kunde ju bara inte vara jag, jag hade ju bara en liten scolios. Bilden var säkert någon annans…
Men bilden föreställde mig. Jag var 14 år och sanningen levererades utan förmildrande omständigheter. Den scolios (sneda ryggrad) jag hade blivit diagnosticerad med 1,5 år tidigare hade galopperat iväg och befann sig i ett kritiskt läge. Den svenska sjukvården hade placerat mig i en specialkorsett och på frågan ”måste man träna?” svarat: ”ja, det är väl bra, men spelar ingen större roll”. Hur reagerar en 13-åring då? Jo, genom att inte röra på sig…

1,5 år fastlåst i en korsett dygnet runt – natt som dag – hade mer eller mindre förtvinat mina ryggmuskler och jag orkade knappt vara utan korsetten. Inget höll mig uppe. Första natten utan den grät jag av smärta och gick upp och tog på mig den, det var det enda sättet jag kunde sova.

För att göra en lång historia lite kortare; besöket blev en vändpunkt. Idag inser jag att de hårda orden var precis vad som behövdes och att jag fortfarande bär de inom mig. Jag slutade skolan tvärt och började ro (roddmaskin) varje dag, simma, balett, massage, elektrisk muskelstimulation på ryggen… allt man kunde tänka sig för att återfå kraft. Det var mödosamt men arbetet betalade sig och jag återfick så småningom styrkan, fast med sned rygg. Det tog drygt två år av daglig träning.

Sedan kom några James Dean-år. Som 18-åring är man oövervinnerlig och odödlig. Vad brydde jag mig om vad läkaren hade sagt? Det var ju då – jag levde nu. Men även en tok ska ha tur och ryggen höll.
Jag fortsatte träna, men sporadiskt. Bildade familj. Om det är någon som undrar så är graviditeter är inte optimala för svaga ryggar… I samband med andra barnet flyttade vi utomlands, jag ville bli av med ”gravkilona” och hittade ett gym i närheten och vips föddes min kärlek till styrketräning. Attans vad man kan förändra sin kropp med styrketräning!

Ytterligare ett barn har kommit sedan dess och när han var sex veckor så återupptog jag träningen på allvar och har ökat i intensitet. Först på SATS och sedan sju år tillbaka på ett privat gym nära mig. Jag kör ett styrkepass i veckan, ett stabilitetspass (hej ryggen!) samt förbränning, kondition, yoga och promenader så mycket jag bara kan. Jag håller ihop. Jag mår bra. Jag har inte ont. Kraft och energi kan försätta berg.
Det finns bara en sak som är viktigare för mig än min familj och det är min hälsa och att få vara smärtfri. Å andra sidan hänger de intensivt samman; utan hälsa orkar jag inte ta hand om min familj.
Förra året fyllde jag 50. Det firade jag med att vara starkare och smidigare än jag var i tonåren. Och på den vägen är det.

Vikten då? Jag gnäller ju jämnt om vikten… Jag är smal, det vet jag men jag skulle gärna vilja bli av med det där lilla sista som gärna lägger sig över byxlinningen. Det vore kul att nå dit men det är inte livsviktigt. För jag tränar för livet. Och inte för vikten.

Margarete Nudel

Over & out

  • Comments(2)//blogg.krutgubben.net/#post178

Om drömmar - gästblogg av Artemis

GästbloggarPosted by Krutgubben 2010-09-15 07:19:33

Vår 6:e gästblogg är av ytterligare en deltagare i godis- och kaklöftet, nämligen Artemis.

Vem är då Artemis, hon presenterar sig så här på sin blogg http://kanjagblifrisk.wordpress.com/

Artemis är mitt smeknamn här i bloggen och där ute i bloggosfären. Det är inte mitt riktiga namn utan är helt påhittat av mig.
Jag är 29 år gammal, kvinna och bor i Sverige. Är född och uppvuxen i Grekland men är absolut ingen typiskt grekiska och ingen typiskt kvinna heller för den delen.

Jag är väldigt väldigt speciell och annorlunda person. Men jag är trots allt bara människa och har samma behov som de allra flesta av oss.


HÅLL TILL GODO

När jag var yngre var en av mina största drömmar att komma till Sverige. Alla mina pengar gick åt att resa hit och när livet blev allt jobbigare blev det inte bara en dröm utan den enda utvägen… Min sista chans att överleva…

Sen, när jag väl, efter många försök, kunde stanna här så bröt jag ihop… Allt som jag tidigare försökte uthärda kom upp till ytan…

Det blev många år där av sjukdom, hopp och förtvivlan, dåliga möten med sjukvården…

Jag fick också reda på, nyligen, efter att ha gått en kurs, att det finns något som heter kulturtrötthet/kulturchock. Det är det man får när man har varit länge i ett annat land, ett jättejobbigt tillstånd som man måste ha upplevt för att riktigt förstå…

Men inlägget skulle handla om drömmar. Grejen är, när min dröm att komma till Sverige blev sann så visste jag inte vad jag skulle göra. Mitt sätt att överleva mitt liv hade varit att ha något att kämpa för, jag visste inte hur man ”bara levde”. Jag fick lära mig det också, och lär mig fortfarande…

Numera är mina drömmar inte så stora som att flytta till ett annat land. De är lite som mål som jag vill uppnå. Nu har jag börjat träna på gymmet till exempel, något som jag aldrig vågade tidigare! Så mina mål kan ha en del att göra med det och en del med kreativa sätt att tjäna pengar på, jag är ingen 8-16 person och trivs inte på de flesta arbetsplatser där en massa skitsnack pågår bland annat… Jag vill ha andra sätt att tjäna pengar på och jag vet att det går för det är många som har gjort det!

Så mina mål för tillfället kan se ut ungefär så här:

■Kunna springa 1mil (tidigare mål var 5km men det klarade jag igår!!!! )
■Kunna lyfta 30kg på bisepscurlen (inte bara en gång dock) (just nu klarar jag av 10kg 3X12 och är skitnöjd, jag har bara tränad i två veckor, i början klarade jag av bara 5kg! ) Förresten, jag har ingen aning om jag någonsin kan klara av 30kg men drömmar är ju drömmar, vi får väl se hur mycket jag klarar av
■Få en kropp ungefär som den här: (fast, a la Artemis = mer armar tack! )


■Kunna tjäna pengar på sätt som jag mår bra av (jag har lite planer där…)
■Att få mer mental ork!!! Det behöver jag!! Har tänkt börja träna yoga hemma, då blir ännu ett mål i uppfyllelse nämligen:
■Att bli mer vig!
Det kan låta som att jag tränar bara för att få viss resultat, vilket är delvis sant så klart. MEN jag tycker det är skitroligt att vara på gymmet, jag älskar att använda maskinerna och längtar tills jag kan använda flera!

Jag till och med älskar att få träningsvärk, det låter tokigt jag vet, men har man som jag haft kronisk smärta kan det faktiskt vara skönt att få ”riktig” smärta som omväxling. Då producerar kroppen smärstillande hormoner har jag fått för mig men den gör det inte om man har kronisk smärta… (någon som vet med om detta? Jag minns inte var jag har läst det någonstans…)

Tanken är att jag ska tillbringa vintern på gymmet och inte hemma och vara deprimerad… Så jag tränar för att jag tycker det är kul, det är bara roligt att ha lite mål att se fram emot också

Så, vad tycker ni? Inte att det spelar någon roll, jag tänkte bara jag skulle få lite positiv respons De negativa bryr jag mig inte om (de gör mig bara envis så jag använder dem för att uppnå målet)

Självklart är detta inte allt, jag har flera mål så klart

Och så är jag med krutgubbens grupp om godis och kaklöftet sedan igår Ganska lätt för mig som ändå inte äter socker men ibland kan det hända att jag smakar på något sött när min man äter det så nu blir det stopp på det också.

Vad drömmer ni om? Vad har ni för mål? Stora eller små har det ingen betydelse tycker jag, bara man vill uppnå någonting!

Ha det gott!

  • Comments(6)//blogg.krutgubben.net/#post151

Godislöfte? Nej inte alls. Gästblogg av Per Johnni

GästbloggarPosted by Krutgubben 2010-09-13 05:40:53

Vår femte gästblogg kommer från Per Johnni en gift, 3 barnsfar som efter många år av support och skjutsande i samband med dom 2 äldsta barnens handbollsträning nu äntligen fått tid att ta itu med den egna träningen. Han har dessutom tagit tag i sin övervikt, helt på egen hand, imponerande berättelse.



HÅLL TILL GODO

Kost utan socker blev min melodi och har så varit sedan början av maj då jag insåg att jag, BMI-mässigt sett, var kvalificerad för gastrisk bypass http://sv.wikipedia.org/wiki/Gastrisk_bypass
då blev jag skrämd, riktigt skrämd!

Jag hade aldrig känt mig fet, överviktig det var jag ju men fet kände jag mig verkligen inte som men ändå kvalificerad för operation?!? Kanske jag reagerat tidigare om allt suttit på magen men jag har haft allt ganska väl fördelat över hela kroppen och aldrig haft en Lilla Fridolfs profil.

Började söka efter olika viktnedgångsalternativ och insåg att LCHF var det som passade mig bäst. Jag började läsa om det på en fredag och redan på söndagen var jag igång, helt ovetandes om att det var en i mångas ögon kontroversiell metod med många hätska debatter både i Funbeat och andra ställen. Jag överraskades dock över hur snabbt mitt godissug försvann, inget sug alls på godis eller annat sött, idag tycker jag t. o. m. att mjölk smakar sött.

Så det är nog lite fusk om jag skulle vara med på Krutgubbens godislöfte men i min historik kunde en vecka bestå av 1 kg vingummin, 2st Marabou 200-grammare och lösviktsgodis som blev över efter barnens lördagsgodis. Ja, barnen var väluppfostrade och fick bara äta godis på lördagar men det gällde inte mig, konstigt nog. Så det har blivit ganska många kilo godis jag inte ätit nu och för den del heller inte saknat. Godis för mig i dag är brieost, salami, oliver och nötter.

Nu skulle jag inte rekommendera någon som idag regelbundet motionerar och satsar på att få bättre tider eller orka längre att börja med LCHF för att äta mindre godis, man lär prestera sämre än tidigare och först efter 4-6 månader är man ikapp igen. För mig var läget annorlunda, jag började från noll träning och jag har inget att jämföra med, men träningen har gått bättre och bättre under sommaren, dock lite saktare än jag trodde från början, men snart har de 4-6 månaderna gått och jag hoppas det släpper snart. Skulle jag rekommendera LCHF så skulle det egentligen bara vara till de som befinner sig i min utgångsposition, väldigt överviktiga och så gott som noll motion, då kan en viktnedgång skapa bra förutsättningar för att kunna börja motionera.

Triathlon blev jag intresserad av tidigt i somras då jag såg att Stockholm Triathlon hade en supersprintdistans, 400m simning + 10km cykling + 2,5km löpning, jag anmälde mig tidigt för nu var det både morot och piska för att regelbundet träna under sommaren. Mitt ursprungliga mål var att orka med att löpa alla 2,5km utan att behöva stanna men insåg att jag var tvungen att sänka ribban till att ta mig i mål innan de började riva allt.
Väl på plats för min absolut första start i en tävling så kom jag i fel våtdräkt, efter simningen gick den inte att ta av så jag fick både cykla och springa i den, tung var den också, ca 20 kg, så till nästa år ska jag byta ut den till en lättare och definitivt till ett annat märke, F-E-T-T hör nog till de sämsta märkena på marknaden. Jag kom sist, absolut sist inklusive damklassen, men det märktes som tur var inte eftersom det var så många kvar i spåret från de längre klasserna.

Jag lär inte vara bland Sveriges mest vältränade 50-åringar 2011 men jag ska banne mig inte komma sist igen.

Ska jag börja äta godis igen? Javisst ska jag det men då får det bli dyra och exklusivt handgjorda chokladpraliner för speciella tillfällen, för allt billigt sockerslisk är för evigt bannat, förhoppningsvis.

Mina data:
Längd 176 cm
Maxvikt 112kg.
Dagsvikt 93kg.(-19kg)
Målvikt 77kg, då börjar det kanske bli aktuellt att låta LCHF glida över till GI, men absolut inte godis.

Lycka till alla ni som har avgett godislöften, kämpa på och låt det även bli ett bestående minskat intag av godis i framtiden.

/Per Johnni

  • Comments(1)//blogg.krutgubben.net/#post146

Vägen från 133kg - Gästblogg av Lina Bengtsson

GästbloggarPosted by Krutgubben 2010-08-30 06:25:16
Här kommer den fjärde gästbloggen, nu från Lina Bengtsson

HÅLL TILL GODO

Jag har nu fått ett ärofyllt uppdrag av mannen bakom bloggen – äran att hjälpa till.
Jag heter Lina Bengtsson och är en 19-årig tjej från de södra och ljuvliga delarna i Sverige.
I november förra året, när jag klev upp på skolsköterskans våg, så stannade den på 133 kilo. Etthundratrettiotrekilo, kan ni tänka er… Efter ett liv fyllt utav familjebekymmer, depression, hårda dagar och ett antal stora livs-utmaningar stannade vågen på 133 kilo, och vet ni vad? Den hade absolut kunnat fortsätta mycket längre än så, om jag inte - tack och lov, sett nödutgången och hittat en väg ut.

För ett par år sedan hörde jag talas om Lchfkost. En kost som grundar sig på maten vi åt förr, när vi själva var jägare och föll vårt byte. En kost som grundar sig på ren, näringsrik mat och en kost som främjar vår hälsa. Direkt jag hörde talas om detta sögs jag in i ”Lchf-världen” och jag var från första stund fast, ungefär som en envis fästing. Det hela kändes så rätt, från topp till tå, och det dröjde inte länge förrän jag själv var igång med det. Man minskar på kolhydraterna, nästintill tar bort dem helt, och man är inte rädd för att äta naturligt, mättat fett. Så enkelt är det. I praktiken innebär detta alltså att man äter en mör och saftig köttbit tillsammans med en fräsch sallad och en krämig, hemmagjord bearnaise utan tillsatser. Vill man så funkar även ett kryddigt aromsmör till köttbiten perfekt. Man strävar efter så rena produkter som möjligt och kryddor med onaturliga tillsatser och kemikalier går bort. Med andra ord så är det inget annat än sunt förnuft och vanlig, hederlig, naturlig mat.

Det första året efter att jag hört talas om Lchfkost åt jag det tillochfrån. Mentalt var jag inte helt redo och därav blev det små avbrott emellanåt. Men en dag, som numera är ett magiskt datum för mig, bestämde jag mig för att testa ännu en gång och det var den sista nystarten jag någonsin kommer göra i mitt liv. Sen den 4 nov-09 har jag hållt mig till strikt Lchfkost och inte en endaste liten brödsmula har intagits sen dess. Hela mitt liv har förändrats. Man ser allting med helt andra ögon och framtiden ser ljus och klar ut, istället för nattsvart och tung. Man känner att det finns möjligheter till ett bra och härligt liv, och man känner att man är på väg till något riktigt fint. Och som pricken över i:et eller som grädden över (blomkåls)moset så har man även fått en så jäkla härlig inställning och relation till mat! Sötsuget är helt borta och jag har inte känt av ett endaste litet sug sen starten i november. Man behöver heller inte fundera så mycket - man äter den mat man vill äta eftersom suget på det som skadar en är som bortblåst och man vill helt enkelt inte ha det. Därmed är också den goda cirkeln sluten.

Utöver alla de psykiska och fysiska hälsofördelarna jag märkt av så har jag även tappat 25 kilo och kroppsomfånget har minskat med över 65 centimeter, visst är kroppen en häftig maskin? Jag kan inte få nog av stolthets-känslor till min kropp, för att inte tala om tacksamhets-känslor.

Jag vet att det går. Allting går. Ni har alla antagit en stor och modig utmaning till er själva som ni ska vara så jäkla stolta över! Tänk vilket jobb, och vilken resa ni har framför er! Tryck in play-knappen, luta er tillbaka… följ med i er egen livs-film, känn nyfikenhet till allt ni kommer få vara med om och njut av varje dag som går. Se det hela som något värdefullt och fint för er själva, inte som en jobbig prestation som innebär regler och förbud. Allting i livet kommer till en i precis den stund det ska komma – ni är alla redo för detta nu, det är din tid nu.

Lev med kärlek, och avsluta varje dag med att krama om dig själv.
Besök gärna min blogg: www.metrobloggen.se/17ar127kg
där ni kan läsa mer om bla. Lchfkost, min resa och om det viktigaste av allt – vägen till att hitta sig själv.

Må så gott och en stor, peppande kram till er alla!
Mvh Lina Bengtsson.

Over & Out

  • Comments(1)//blogg.krutgubben.net/#post122

Glykemiskt Index - nyckeln till välmående? Gästblogg av Sylvia Stenfelt

GästbloggarPosted by Krutgubben 2010-08-27 07:01:33

Dags att presentera den tredje gästbloggaren Sylvia Stenfelt.

Sylvia är en 40-årig tvåbarnsmamma, med ett mångårigt genuint intresse för kost och träning. Sen några år tillbaka tränar hon långdistanslöpning, och springer hellre än bra. Hon har ett förflutet som diplomerad gruppträningsinstruktör inom disciplinerna aerobics, step up och box och ska till hösten göra come back som en pigg och glad gympaledare.



Håll till godo

Jag hade en patient i våras, som kom för att göra en sk glukosbelastning. Vården hade uppmärksammat förhöjda blodsockervärden på damen under en längre tid och hon ombads därför att göra testet för att utröna om hon möjligtvis hade drabbats av typ 2 diabetes.

"Men, jag äter ju aldrig kakor, godis eller dricker läsk. Glass tycker jag inte ens om. Har aldrig gjort! Hur kan jag få sockersjuka??" frågade hon mig medans jag stack henne i fingret.

Man lurar sig själv om man tror att det bara är godis, kakor och läsk som triggar igång sötsug Alla snabba kolhydrater påverkar blodsockerhalten genom att höja den rejält. Kroppen svarar med att frisätta stora mängder insulin, som är ett glukosnedsättande hormon, för att sänka blodsockret. Följden av detta blir att blodsockret sjunker väldigt snabbt och till lägre nivåer än man hade innan man åt. Vilket sätter igång andra signaler om att "nu behövs det socker"...och så är man med fingrarna i kakburken eller godispåsen.

Glykemiskt Index (GI) är ett mått på olika livsmedels påverkan på blodsockret. Raffinerat och tillsatt socker är aldrig bra. Det tillför bara energi och ser till att blodsockret åker värsta berg-o-dalbanan. Det är då det är lätt att stoppa i sig något sött. Men, vill man gå ett steg längre med sitt blodsockerkontrollerande och därmed öka chanserna till att ta makten över sötsuget kan det vara bra att även fundera lite på vilka kolhydrater som äts samtidigt som man slänger ett öga på livsmedlets GI. Ju lägre, desto bättre.

En hel måltids GI påverkas självklart av måltidens innehåll. Men GI kan ju vara lite knixigt att räkna ut. Här finns då flera knep att ta till för att sänka en hel måltids glykemiska index.

T ex ser man till att alltid ha både fett och protein i en sammansatt måltid. Fett och proteiner fördröjer magsäckstömningen vilket leder till ett lägre blodsockersvar och lägre insulinfrisättning. Dessutom håller man sig mätt längre och sötsuget dyker aldrig upp. Äter jag, t ex, en frukt brukar jag stoppa i mig några mandlar/nötter till, eller så dricker jag ett glas mjölk.

Syra sänker GI, så ha för vana att äta en blandad sallad med en vinegrett till. Min favorit är äppelcidervinäger.

Fibrer sänker också GI. Alltså kan t ex pannkakor, gjorda på vitt mjöl, göras GI-säkra genom att tillsätta kruskakli eller havrekli i smeten. Jag gör såna själv, och mina barn har fått höra "vad konstiga eran mammas pannkakor ser ut!"

Fullkornsvarianter av pasta och ris kan vara bra att föredra framför de vita sorterna. Likaså bröd gjorda på hela korn. Smakar mer, mättar bättre.

Vill man lära sig mer om det glykemiska indexet och hur det påverkar kroppen, rekommenderar jag Fredrik Pauluns böcker i ämnet. Lättlästa och inspirerande.

OM jag någon gång känner att jag behöver tugga på något sött - jo, det händer ungefär en gång i månaden - så äter jag några torkade aprikoser. Söta, goda, fulla med fibrer, järn och andra mineraler, och lågt GI.

Och just det, en sak har jag glömt: KROM! Se till att äta kromrika livsmedel, då krom är viktigt för kolhydratomsättningen. Det är känt att krombrist, även om det inte är så vanligt om man äter som man ska, ger onormalt sötsug som symtom. Krom finns i skaldjur, ostron, kött, fullkorn, vetegroddar, öljäst, även i potatis, svamp, vitt vin, öl och ost.

Det finns flera sätt att ta tillbaka makten över sitt sockerbegär, varav jag har berättat om ett, som jag själv tycker fungerar väldigt bra. Varför inte testa?

Jag avslutar med ett stort LYCKA TILL! Vill man så kan man! Glöm inte det!"

Over & out

  • Comments(1)//blogg.krutgubben.net/#post118

DET VIKTIGA MELLANMÅLET - Gästblogg av Jeanette Stenquist

GästbloggarPosted by Krutgubben 2010-08-25 09:37:13

Då var det dags för gästblogg nummer 2, nu av Jeanette Stenquist, Svensk Mästarinna i Fitness 2008 & 2009! 37 årig 2-barns mamma som satsar ännu hårdare i fitness och duathlon. Fd professionell konståkare i Holiday on Ice och har bott och arbetat i olika delar av världen. Numera personlig tränare, hälsopedagog och konståkningstränare.



HÅLL TILL GODO


Krutgubben har bett mig gästblogga och det är klart att jag ställer upp för någon som dels är ovanligt trevlig men som också är seriösare med sin träning och kost än många jag träffat i fitnessbranschen. Temat skulle vara ”mellanmålet” vilket var perfekt då jag precis tränat mina unga konståkare och försökt få dem att förstå vikten av att äta rätt. Svårare målgrupp finns nog inte. Min make tillhör också en svår målgrupp för han tror att glass med lakritssås är ok bara för att han tränat men han kan jag å andra sidan ”lära” på annat sätt. Jag hoppas att detta kan ge er lite tips. Nu kommer Jocke att få gästblogga hos mig – hepp!!/
Jeanette ”Fitnessmama” Stenquist


Det är väldigt viktigt att äta sina mellanmål och låta det gå max 3 timmar mellan dina mål för att inte sötsuget ska öka. Oftast får man räkna med en övergångsfas på kanske två veckor innan sötbegäret försvinner. Det gäller att bestämma sig och bara stålsätta sig mot alla frestelser. Gör det till en vana att alltid ha med ett extra mellanmål i väskan så hamnar du aldrig i en energisvacka och då gärna faller för frestelsen att äta en massa annat onyttigt. Det kan alltid hända något oväntat så var förberedd.

Tränar du mycket och/eller flänger runt så är det viktigt att ha mellanmålet nära tillhands med sig. Förbered dig kvällen innan med alla matlådor som skall med. Investera i en kylväska att ha allt i. Jag har lärt mina konståkare att de packar alla mellanmål till träningen på kvällen innan eller på morgonen i en kylväska, så att de enkelt har med sig det till skolan/jobbet och har det enkelt med sig direkt till träningen. Mellanmålen ger dig bra energi och dessutom minskar det sötsuget.

Planera veckans matsedel och då även dina mellanmål. Se till att alltid ligga steget före. Med rätt mellanmål får du mer energi och kan också prestera bättre!


Förslag på bra mellanmål till träningen/skola/jobb:

Keso med banan/äpple och lite kanel.


Keso med avokado.


Smoothie – mixa naturell mild yoghurt med osockrade bär/frukt, plus en skvätt apelsinjuice för lite sötma.


Drickyoghurt – gör som en smoothie men ta hälften yoghurt och hälften mjölk istället, lätt att skaka ut.


Matiga mackor. Gärna med keso och grönsaker.


Frukt och en halv näve naturella nötter.



Mild naturell yoghurt med havregryn, nötter och banan.


Lyxigare mellanmål – fruktsallad med kesellayoghurt.


Bars – kolla dock att det inte är ”godis”-bars utan bra innehåll.


Proteinshake med en frukt.


LITE LYXIGARE MELLANMÅL:

Frozen yoghurt – blanda bär + naturell yoghurt i en mixer, häll upp i små glas och ställ i frysen. Vill du ha mer protein i så blanda gärna i vaniljproteinpulver. Sötare och supergott! En favorit hemma.


Havreproteinbollar – blanda lätt kesella, havregryn, kakaopulver (alt proteinpulver) – rulla små bollar i riven kokos. Ställ i frysen till de stelnar och njut till kaffet! Denna variant går att modifera efter eget behag.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Lycka till med godisuppehållet och ta tillvara på denna period att verkligen jobba på mellanmålen och känn hur mycket ny energi ni får!
Kika gärna in på min blogg:
www.metrobloggen.se/fitnessmama


Over & Out

  • Comments(1)//blogg.krutgubben.net/#post113

Godis- och kaklöftet - Uppstarten. Gästblogg av Zandra Hedlund

GästbloggarPosted by Krutgubben 2010-08-23 08:44:00

Då var det dags äntligen dags, vad vi har längtast, eller hur?

Har idag äran att presentera några väl valda ord från en av våra gästbloggare nämligen dietisten och den duktiga triathleten Zandra Hedlund.




Vägen till ett sockerfritt liv?

Till att börja med: Grattis till ett superbra beslut! Jag hoppas att Ni alla kommer att få ut så mycket som möjligt av denna utmaning och att den leder till en sundare kosthållning. Jag har fått den stora äran att gästblogga och försöka peppa Er under utmaningstiden och det känns förstås jätteroligt!

Till vardags jobbar jag som dietist och försöker där hjälpa människor till ett friskare liv med hjälp av kostbehandling vid diverse sjukdomstillstånd. På fritiden är jag en riktig träningsnörd med triathlon som min huvudsport. Även där är ju maten en viktig del. Man kan helt enkelt säga att det här med mat och träning är min grej.

Att sluta äta raffinerat socker är ett bra beslut. Det är ingenting vi egentligen behöver, men det innebär förstås inte att det alltid är lätt att sluta med för det. Sockersug kan vara oerhört starkt om man väl vant sig vid söt smak. För många kan den första tiden utan socker kännas jobbig, men det tar vanligtvis inte lång tid förrän suget successivt försvinner och sötsaker blir mer och mer ointressant.

Några tips på vägen för att minska sötsuget:

- Ät regelbundet. Ibland är sötsug egentligen bara maskerad hunger. Går det då längre tid än vanligt mellan måltiderna är risken stor att suget kommer. Samma måltidsordning fungerar förstås inte för alla, men oavsett om du äter 3 eller 6 måltider per dag, försök att äta på ungefär samma tider eller med samma mellanrum mellan måltiderna varje dag.

- Se till att äta tillräckligt med protein och snåla inte onödigt mycket på fettet. Varje måltid bör innehålla en proteinkälla (t.ex. kött, fisk, ägg, baljväxter, mjölkprodukter) och en fettkälla. Fyll ut med rikliga mängder grova grönsaker. När det gäller kolhydrater är fullkorn att föredra. Protein och fett mättar bra och är man mätt och belåten, hålls suget vanligtvis borta.

- Undvik stora mängder av sötade produkter, som t.ex. fruktyoghurt, söta flingor osv, eftersom söt smak triggar sötsug. Även naturligt söta produkter som juice, honung och torkad frukt har den effekten. Kroppen kan nämligen inte känna skillnad på om sockret kommer från en naturlig källa eller om det är tillsatt i efterhand. Även sötningsmedel kan trigga sötsug pga den söta smaken. Det bästa är alltså att försöka vänja sig av med söt smak. Det är smaken som är boven i dramat, eftersom den påverkar hjärnans belöningssystem.

- Färsk frukt och bär innehåller relativt sett små mängder socker, då de till större delen består av vatten. Så välj hellre färsk än torkad frukt och smaksätt naturell yoghurt och dylikt med färsk frukt/bär istället för att köpa färdigblandade sockerstinna varianter. Både godare och nyttigare!


Har man tidigare ätit mycket sötsaker, innebär det att man fått i sig mycket energi (kcal) därifrån. När man slutar äta socker, kan man således äta mer mat! Så passa på att gå loss på en massa god och nyttig mat under den här perioden. Sen kommer Ni aldrig vilja byta ut det mot socker igen!

Lycka till med utmaningen! Ni är grymma!

  • Comments(3)//blogg.krutgubben.net/#post108